Undrar vad den gode Walt, som vittnade mot sin egen personal om att vissa skulle vara kommunister, anser om Disneys nya policy.
Arkiv för kategorin 'Internationellt'
Visst blir man lite rörd…?
The Greatest of Great.
Säga vad man vill. Dessa herrar går stenhårt på linjen:
It doesn’t end there. Songs like “The List”, “Overruled” (about Liberal judges) and “Shut Up and Teach” give rock and roll a new slant on rebellion – and it’s called Conservatism.
Titeln på deras senaste album var ”No apologies”.
Nedan är en hyllning till alla de som är Irak och kämpar;
Half of her heart
Blair har tydligen fått kritik från sin regering för sin hållning gentemot Israel konflikten. Vilket han naturligtvis förnekar.
Även om jag inte gillar Blair har han fattat något som ytterst få personer i väst har fattat.
Om du vill ha något av någon, kan man inte börja med att slå personen i huvudet, såvida man inte tänkt att slå ner vederbörande om man inte får det man vill ha efteråt.
Många gånger tycker jag att Blair är helt ute och cyklar (bortsett från hans hyllande av familjen, och hans stöd för kriget mot terrorismen), men jag beundrar hans ständiga realism när det gäller utrikespolitiken. Innan han gör något verkar han fundera på vad han vill uppnå och agerar utifrån det.
Det är detta – och i stort sett detta alena – som har gjort att han kunde driva igenom sin linje med Kofi Annan och har nu även fått med sig Bush och USA.
Vad har länder som Frankrike och Tyskland som bara kritiserat Israel uppnått?
Kanske har Blair fattat vad neutralitet i en fråga betyder till skillnad ifrån de svenska socialisterna.
Nog för att den Palestinska ledningen är terrorister, Fatah (PLO) som Hamas. Nog för att Abbas även han varit terrorist.
Men Abbas har konsekvent visat att det egentliga problemet för fred inte ligger hos Israel. Det egentliga problemet har alltid legat i att Israel historiskt sett aldrig har haft några att förhandla med.
Det ändrade Abbas på – och så började Israel raskt lämna över terretorier till Palestinska Myndigheten.
Men när så fredsprocessen började röra på sig, då väljs Hamas in med stor marginal.
Och Hizbollah som skiter i vad alla andra säger, oavsett om det är regeringen för Libanon, Kofi Annan, Tony Blair, det struntar man i. Man går sin egen linje – och bombar civila Israeler, Libanon gör ingenting åt det, Syrien och Iran hyllar det – och FN kan – som vanligt – ingenting göra.
Vad händer? Jo, förr eller senare blir den björn som helst vill vara ifred, arg och börjar ta itu med situationen.
Hoppet finns dock när man hör Abbas säga att man inte tänker sammarbeta med Hizbollah, även om han smörar lite för mycket (visserligen naturligt med tanke på sammanhanget).
Jag undrar hur många i Gaza som hade varit i den sits dom är i nu, eller hur sönderbombat Libanon hade varit om fler ledare i arabvärlden hade delat Abbas tillmötesgående linje till/mot Israel.
Måhända att det inte varit perfekt, måhända att det inte ens varit bra, men läget hade definitivt varit bättre om det inte vore för islamisterna och deras antisemitism.
