Dags att göra avbön?

I ett års tid så har det raljerats om att KDU har gjort enorma högersvängar och övergett kristdemokratiska värderingar. Argumentet har handlat om att förra Riksmötet antog motion om att lyfta ur vissa saker ur begreppet existensminimum. Utan att stanna kvar för mycket där så anser jag att det för mig är lite si och så. Jag menar, upphör man att existera om man inte titta på tv eller vara med i facket? Nej det gör man inte. Att hävda annat är bara rent trams. Vad som krävs för en ensamstående för att existera är typ hyran+en tusenlapp, något många har svårt . MEN, jag anser inte att det är hela sanningen. Den andra är att man har rätt till mer än att existera. Man har faktiskt rätt till en skälig levnadsstandard, men det är inte rätt att staten i alla sammanhang ska subventionera LO, så fackavgift borde lyftas bort, enligt min mening.
Men för att återvända till KDU. Detta riksmöte har beslutat att riva upp förgående års beslut.

I en mycket os(m)aklig debattartikel i tidningen kristdemokraten, den 7 juni 2007, hävdades det att ”Klassisk kristdemokrati saknas i KDUs nya inriktning”. Ett argument fanns. Ett. Inte två, eller det gyllene talet tre, vilket brukar höja sakligheten utan att det blir för mycket. Tre argument är oftast bra. Fler är bättre, men tre är lagom (beroende på sammanhang, men debattartiklar blir väldigt lätt utdragna om den har för många, så tre är bra). Ett argument. Ett sakargument.

KDU avslog också NATO-medlemskap.

Och när motionen om en ”Three strikes and out”-regel skulle antas, då orerade flertalet KDUare, om att brottslingar har rätt till en andra chans. Jag håller helt med. Man har rätt till en andra chans. Man talade om att det kan finnas förmildrande omständigheter. Jag håller helt med. Problemet uppstår i följande; efter tredje är man inne på sin fjärde chans och förmildrande omständigheter i tre omgångar..? Vilket sammanträffande. De verkliga problemen ville få känna sig vid, att frihetsberövning borde användas i större utsträckning (tex. ang. prostituerade, där domstolen ska ha tvångsvård som alternativ), och att många som begår upprepade grova brott, inte börjar med tanke ”idag ska jag gå ut och vara våldsam. Ska jag begå en våldtäkt? Mord? Hmm… svårt att bestämma sig…. Äsch, jag klubbar ner någon”. Nej, sällan görs det på det viset. För det allra mesta är det personer som kommer på kant med samhället ganska tidigt, och det är ofta som vandalisering, stölder osv. som är de tidiga brotten. I det läget måste samhället gå in tidigt och tydligt och med en gång. Ofta är det den vägen som tyngre brottslingar föds. Dravllet om att de flesta tyngre brottslingar själva är brottsoffer, är just; dravell.
Men vad talades det om från talarstolen? En andra chans (ganska ironiskt iofs. ”en” andra chans). Men jag håller helt med, även om fokus ligger helt galet.
Samhället är skyldigt att hjälpa dessa så fort som möjligt, men det vill det göra, så man skjuter på det för att det är synd om personer som begår brott. Och allt eftersom tiden går, desto svårare blir det att rehabilitera. Och ju svårare det är, desto längre tid tar det. Och har man då kommit så långt att man har gått igenom att man börjat i ett ”lätt” stadium och kommit till ett ”tyngre”, då krävs det längre tid.
Men när tankarna om någonstans reda bot mot problemet genom att försöka fånga upp dem vid det tredje riktigt grova brottet, då hade KDU lämnat kristdemokratin bakom sig, man var hemsk mot de stackars brottslingarna och ville mer eller mindre införa satanism som statsreligion (tongångarna låg nära inpå på en sådan nivå ibland). Och skydd ifrån icke-rehabiliterade grova kriminella, det är inget som kan rymmas inom kristdemokratin.

Det jag vill säga med detta blogginlägg är att Kristdemokratin är en bred ideologi (och då talar jag inte i samma banor som Hägglund när han vill värva in….. miljöpartister, tror jag, ärligt talat är det svårt att veta vilken profil partiet vill ha) och KDU har, som Mats Odell påpekade, olika typer av fokus. Det är en produkt av att världen ser inte likadan ut på ställen, och gällande ”klassisk” kristdemokrati, så är vi alla barn av vår tid. 70-talet var en ganska genuint förbryllad tid, och KDUs politik var en politik som var en produkt av den tidens problem och tankegångar. Gårdagens problem hade gårdagens lösningar, dagens problem dagens lösningar och morgondagens problem har morgondagens lösningar. Vi är ifrån olika platser och olika sammanhang, vi har olika livsbagage, men vi samlas alla kring samma grundläggande ideal. Kampanjen ”ovärderligt” är ett tydligt exempel på detta.
Det jag skulle vilja vet är:

1. Är det fortfarande så att KDU har svängt så mycket åt höger att ”Klassisk kristdemokrati saknas i KDUs nya inriktning”?
2. Är de personer som har gjort den här typen av uttalanden beredda att erkänna att de har fel?
3. Eller är det så att det egentligen alltid funnits utrymme och det enda som har hänt är att tolkningarna och fokus i några områden förändrats?

I övrigt så vill jag gratulera den nyvalda förbundsstyrelsen, förbundspresidiet och förbundsordförande i synnerhet.
Grattis!

Nu är jag trött och skall sätta mig i min chesterfield wingchair och titta klart på kvällens match, då ligaguldet kan säkras ikväll. Hala Madrid!

Simon Brengesjö, 4:e maj, i Herrens år 2008.