Förtrycket i Sverige

Så har då republikanska föreningen varit ute och gaphalsat igen. Nu kräver man att H.M. Konungen skall bojkotta Kina. Alla vi som föraktar förtrycket i Kina kan tycka att det är en sympatisk åsikt. Men nu är det inte för att markera mot diktaturen Kina – utan därför att det är fel att skicka H.M.K till OS, därför att han representerar något ”odemokratiskt”.

Hahahahahahahahahahahahahahahahahaha.

Det här är humor på hög nivå.

Eller, vänta. Vad gör repöbliska, jag menar republikanska föreningen egentligen? Man säger att det svenska statsskicket är så odemokratiskt att det vore fel att ”låta” statschefen åka till olympiska spelen i diktaturen Kina och träffa på ”ickedemokratiskt tillsatta kinesiska ledare”. Det är ett hån att ens göra jämnförelsen. Ett hån mot de som lever i den kinesiska diktaturen.

Det är ett hån mot alla människor som levt och lever under förtryck. Monarkin i Sverige har genom århundraden varit skyddet för det svenska folket mot förtryck. Monarkin har genom sin djupa förankring i folksjälen (kom igen, när har någon – annat än gäng kommunister [ja, Peter Alhtin - det är en kommunistisk uppfattning] och några som ville vara en svensk version av Oliver Cromwell), den starka tradition och dess förståelse för att dess existens beror på dessa två, de facto varit garanten för svenska folkets rättigheter.

Genom århundraden har olika delar av befolkningen velat ha mer makt på de andra bekostnad. En gång i tiden var det kyrkan som ville rubba balansen – många gånger var det adeln, 1800-talet medelklassen (eller borgarna). Många gånger har det varit på böndernas bekostnad. Allra tydligast blev det på 1600-talet då adeln expanderade sin makt över vanligt folk på ett sätt som sällan setts tidigare. Problem för dem var att de inte kunde överta kronan – ämbetet som statsöverhufvud kunde de inte bara välja en marionette. I slutet på 1600-talet var det Kungen som reducerade adelns enorma makt över vanligt folk.

Under medeltiden när det predikades lurendrejeri i form av avlatsbrev och att folk skulle köpa sig fria från skärselden, blev det inget slut på utsugningen förräns Gustaf Wasa slutligen drev igenom reforamationen och Sverige blev lutherskt.

Detta är relaterat till det egentliga skälet till varför vänsterkrafter är emot monarkin.

Monarkin är ett hinder mot absolut makt. Så länge man inte kan överta statens högsta ämbete kan man inte överta staten helt. Vilket i sig är ett av de starkaste skälen till att vänstern är emot det. Revolutionen ska genomföras – med mer eller mindre blodgjutelse – det är bara en fråga om hur radikal man är. Att lämna statsöverhuvudet orört är inte acceptabelt.
1900-talets Sverige har på många sätt varit en contrautveckling i relation till landets övriga historia.

Den gamla upplysningen om att oavsett vem det är som förtrycker – så är förtryck fel, är sedan tidigt 1900-tal som bortblåst. 1900-talet har handlat har de facto varit hämdens århundrade. Hämnd på ”de rika”, hämnd på medelklassen, hämnd på kyrkan, hämnd på ”de troende”, hämnd på alla, rent kollektivt.

Men så länge det totala maktövertagandet inte är möjligt är den totala hämnden, den totala revolutionen och det totala förtrycket av alla dessa borgarsvin inte möjligt.

Och det samlade vänstern har en demokratisyn som innebär: majoritetsbeslut=demokrati. Dvs. det är demokrati att 51% av befolkningen bestämmer sig för att göra vilka vidrigheter de vill mot de övriga 49%, så är det helt i demokratisk ordning.

Att det finns värden som måste stå över det demokratiska systemet för att skydda det demokratiska systemet är något som är ett faktum gammalt som berget.

Värt att fundera över är om vänstern är emot trots detta faktum, därför att de förnekar det, eller pga. det. Slutsatsen blir självklart densamma. Monarkin är hemsk, förstörande och odemokratisk. Det är en demokratisk rättighet för majoriteten att göra som de vill. Och så länge de inte kan det – är det inte demokrati.

Eller, så är den demokratisk därför att 80% vill ha den kvar, inte de där 49-49,5% som brukar vara ”majoriteten” i val, utan 80%.

Slutligen vill jag ge Larsson och gänget rätt. Den svenska konstitutionen är dålig och i behov av reformation. Grundlagsreformen ifrån 1974 är ingenting att ha. Riv upp den, kasta ut den och ta tillbaka den gamla – den som funkade. Sedan får de gärna sluta upp med detta grundlagsbrott om valmonarki och retroaktiva lagförändringar. (Man kan inte göra sånt! En ev. dotter till Carl XVII Philip hade varit Sveriges första legitama kvinnliga regent sedan Ulrika Eleonora d.y.)

0 Svar till “Förtrycket i Sverige”



  1. Inga kommentarer än

Lämna ett svar