Så lider då räkningen mot sitt slut.
Demokraterna har gått fram i kongressen – det står helt klart och går inte att bestrida även om det har förekommit vissa tveksamheter.
Hur som helst verkar senaten vara i ett ganska dött läge. 49 republikaner, 47 demokrater och två obundna i senaten. Då ska man väl även ha i åtanke att dessa två brukar stödja demokraterna.
Ganska komiskt, måste jag säga. När Bush och Irakkriget är som mest impopulär(t), då lyckas man ta makten i representanthuset – men inte i senaten där utrikespolitiken avgörs.
Själv har jag länge varit kritisk till hur Bush’s och republikanernas PR-strateger agerar.
Det är omöjligt att angripa någon – och samtidigt vinna sympati – när han/hon säger att det kaos i Irak när man ständigt hör på CNN, Fox News, om alla terrorattacker och hot om inbördeskrig osv.
Det är att försöka sig på att göra som miljöpartiet – bedriva “en politik mot verkligheten” (istället för “för verkligheten”), som Peter Eriksson formulerade så vackert en gång under valrörelsen.
Jag har länge ansett att man ska erkänna det och attackera demokraterna “Visst jag håller med, vi behöver förbättra situationen i Irak för detta håller inte. Men ni vill ju lämna! Då kommer alla våra tappra soldater som har dött ha dött i onödan, all framtsteg för frihet och demokratin i mellanöstern gå förlorad. Det handlar om högre värden än dollar och cent.”
Varför Republikanernas annars så skickliga PR-strateger inte inser detta – är bortom mitt vetande.
Ett bakslag för Bushdoktrinen alltså.
Dock ett på sikt mindre.
Då jag tror att så fort republikanerna hittar någon som verkligen kan förmedla dessa tankar på ett mästerligt sätt, då kommer Bushdoktrinen bli accepterade faktum.
Men den dagen han lämnar över – kommer han att ha banat vägen för den som ska göra det.
Bush ska alltså inte dömmas för detta.
Bush ska dömmas för hur amerikansk utrikes- och familjepolitik ser ut om en 10-15 år.
0 Svar till “Valen i USA…”